Journalistens uppgift är – förutom att presentera nyheter på ett objektivt sätt – att vara banbrytande, ifrågasättande och i sann radikal anda bryta mot de barriärer som inte människan är betjänt med.
Mänskliga fri- och rättigheter är i journalistens ögon en förutsättning för människans frigörelseprocess. Det är en självklarhet att journalister är radikala från början eftersom huvudsyftet handlar om att förändra världen.
Dock följer det politiska intressen med samma radikalitet vilket inte minst återspeglas i journalisternas egna partisympatiseringar med 80 % åt vänsterblocket. I samma ögonblick som journalisterna blir politiska försvinner den humanistiska sidan av samma människor.
När vissa politiska doktriner ersätter den sekulära och demokratiska staten som en överordnad ideologi har vi som civilisation förlorat slaget. Då har gud stiftat lagarna och inte vi själva genom en icke-demokratisk ordning med folkvalda ombud.
Men när journalister kontroller sitt folk mer än makten försvinner förtroendet för journalistiken som en välbehövlig kraft. Den dagen som journalisterna försöker att uppfostra alla svenskar till att tycka som de själva vill så har journalistiken i Sverige förlorat sin ursprungliga roll.
När journalistiken snarare hämtar sin kraft utifrån personargument utan sakargument så försvinner förtroendet för journalistiken. När den vanliga journalisten försöker driva sin egen valrörelse så strider det mot principen om den oberoende journalisten.
Att låta journalister styra det politiska flödet är att låta vänstern sitta med en majoritet i riksdagen oavsett riksdagsmajoritet. Det är att överlåta kontrollen över demokratiska beslut till ett fåtal journalister på Södermalm som till synes styr opinionen i media.
Samma journalister bryter alltså i samma anda mot de mest självklara principerna som handlar om att rapportera hur det var, och hur det kunde varit. Samma journalister sviker sin egen tro på hur det annars kunde blivit.
När målgruppen för folket blir ett kriterium för journalistisk verksamhet så förändras bilden av media som en kraft där folket och inte makten blir föremål för medias bevakning. När sådant sker måste folket säga ifrån, och med rätta!
Bona officia 