”Det finns ingen humor i islam. Det finns inget roligt i islam. Det kan inte finnas något roligt och glädjefullt i det som är allvarligt.” Med dessa ord satte Ayatolla Khomeini en standard för det muslimska samhället som grundas i profeten Muhammeds glädjelösa och livsförnekande ord: ”Gud den allsmäktige sände mig som en vägledare till de troende och han befallde mig att ni ska göra er av med musikinstrument, flöjter, stråkar, krucifix, och att ni ska ta avstånd från den pre-islamska perioden av okunnighet.”
Att dessa normer och värderingar har bäring även i ett sekulärt land som Sverige märkte vi exempelvis när Kulturhuset i Stockholm valde att ställa in en feministisk dansföreställning för att de dansade till en vers ur koranen. I Sverige har vi en kultur av sund religionskritik vilket helt saknas i muslimska kulturer.
Mångkulturalismen som politisk ide har etablerat sig som en överordnad ideologi. Men detta har fått som konsekvens att Sverige i synnerhet, och västvärlden i allmänhet, har valt att undertrycka sin egen kultur och yttrandefrihet när den har kommit i konflikt med den muslimska.
Nyligen skämtade komikern Jonas Gardell om islam. På twitter skrev han: ”Apropå Ramadan. Det här med att kvinnor ska svepa in sig i ambulerande enmanstält. Hur tänkte Allah då? Är islam en sorts scoutrörelse?” Utifrån västerländsk standard är detta ett harmlöst och ofarligt skämt men eftersom gud och hans ställföreträdare har bestämt att skämt om islam är strängt förbjudet riktades söklyset mot Jonas Gardell och inte huruvida heltäckande klädsel eventuellt är kvinnofientligt och exkluderande. Således fick Gardell löpa gatlopp där invektiv som ”islamofob” och ”rasist” haglade.
Frågan är dock inte vad Gardell har emot islam utan vad islam har emot homosexuella som Jonas Gardell. Ett trossystem är nämligen fritt att underkasta sig medan homosexualitet är en medfödd egenskap som inte kan väljas bort. Emedan det förstnämnda är konstruktiv ironi och religionskritik är det sistnämnda meningslöst och omänskligt att ifrågasätta. Men till trots för att islam är Sveriges näst största religion med 500.000 muslimer i landet anser kulturrelativisterna att sådana skämt är tabu.
Kulturrelativisterna har därmed underkastat sig islamska blasfemilagar som inte är förenligt med mänskliga rättigheter. Yttrandefriheten är nämligen en sådan mänsklig rättighet och kanske den viktigaste vi har. En sund ide- och civilisationskritik är nämligen helt avgörande för samhällets och civilisationens utveckling mot en humanare och bättre värld.
Kristendomen har moderniserats uteslutande genom extern och intern kritik men tar man bort verktygen för detta i form av ironi och saklig kritik så kommer muslimer i alla tider att fortsätta med exempelvis könsstympning av småbarn, barbarisk halal-slakt av djur samt förtryck av kvinnor och homosexuella. När kulturrelativisterna underkastar sig islams hädelselagar gör man alltså muslimerna en björntjänst och stoppar en konstruktiv och human samhällsutveckling. Vi kan inte i en missriktad välvilja mot en muslimsk minoritetsgrupp ta parti för könsapartheid, hedersvåld och sedvänjor som bryter mot mänskliga rättigheter där människor offras på religionens altare.
Bona officia 