Hijabuppropet har politiska förtecken

Initiativtagarna till det s.k. hijabuppropet önskar att ”normalisera” den muslimska hijaben i det svenska samhället. Man vill alltså göra religiösa kläder normbildande för den muslimska gruppen av kvinnor. Frågan är bara hur normalt det är att muslimska kvinnor bär slöja i Sverige? Sverige är ett land som tillåter religiös klädsel men också frihet från detsamma. Ska sekulära muslimska kvinnor som avstår slöja stigmatiseras genom en renodlad identitetspolitik och känna sig som mindervärdiga muslimer, eller ska det vara upp till den enskilda individen att själv välja sina religiösa uttryck?

När man talar om en ”normalisering” av hijaben så går tankarna ofelbart till mer teokratiska statsskick i den muslimska världen. Där är slöjbärandet norm med religiösa påbud och lagar som sanktioneras av staten. Till skillnad mot Sverige existerar det ingen valfrihet och följaktligen ingen reell religionsfrihet eftersom den definieras som frihet både till och från religion. I Sverige existerar det full frihet att vistas i det offentliga rummet både med hijab och heltäckande slöja, eller ingen slöja alls, utan att individens religiösa övertygelse ifrågasätts. Samma frihet och valmöjligheter existerar dock inte i länder där slöjan är normbildande och upphöjs till allmän lag, officiellt eller inofficiellt.

I en missriktad välvilja mot en våldsutsatt muslimsk kvinna i Farsta utanför Stockholm har Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ, samt kända artister och riksdagsledamöter, valt att framträda med hijab i en solidaritetshandling med den våldsutsatta kvinnan samtidigt som man sviker 100-tals miljoner muslimska kvinnor där slöjan snarare symboliserar ett påtvingande och patriarkalt förtryck. Här talar vi alltså om ett strukturellt och frihetsberövande kvinnoförtryck i ordets rätta bemärkelse.

När den judiska s.k. kippavandringen ägde rum i Malmö deltog både integrationsminister Erik Ullenhag och andra högprofilerade politiker och kändisar i judisk huvudbonad i form av kippa för att visa sitt stöd för den judiska församlingen som under flera år hade utsatts för ett växande antal antisemitiska hatbrott. Men en judisk kippa är en manlig religiös markör som saknar ett förtryckande symbolvärde. Den är endast en religiös symbol som anger individens religiösa övertygelser, i likhet med de kristnas korshalsband, utan att signalera ett kvinnoförtryckande och patriarkalt synsätt.

Hanna Gadban, feministisk muslimsk debattör, säger i Aftonbladet att hijabuppropet är kontraproduktivt: ”Vi pratar naivt om mänskliga rättigheter. Ska vi ge männen makt och bekräftelse att de har rätt att tvinga sina kvinnor och barn att beslöja sig? Det är löjligt. Jag blev arg och förbannad i går när jag läste om det. Många mejlade mig och undrade vad de håller på med? Vad pågår i Sverige? Det här befäster rasism, och gynnar dem som redan tar avstånd från islam och slöja. Jag håller inte med om vad de håller på med. Jag ser slöjan som en kulturell, religiös, sexuell och politisk symbol. Absolut ska vi ha religionsfrihet, men hur många kvinnor väljer att beslöja sig själva? Enligt mina erfarenheter kan det vara runt tio procent som väljer det utan påtryckningar.”

Flera muslimska feministiska debattörer som exempelvis Sara Mohammad – ordförande för Glöm Aldrig Pela och Fadime Riksorganisation, GAPF – har också gett uttryck för samma uppfattning om hijabuppropet. En solidaritetshandling med en kvinna som blivit utsatt för misshandel tack vare sin religiösa klädsel är högst förståeligt och mänskligt. Dock måste det vara möjligt att ta avstånd från religiöst betingat våld utan att samtidigt legitimera ett annat religiöst förtryck i form av påtvingad religiös klädsel. Försvaret av religionsfriheten får aldrig ske på bekostnad av individuella fri- och rättigheter.

Initiativtagarna till hijabuppropet har i dagarna varit i möte med justitieminister Beatrice Ask. Dock är det inte den sekulära statens uppgift att klubba fram politiska beslut och statliga direktiv angående en ”normalisering” av vissa religiösa uttryckssätt. I ett sekulärt samhälle är religionen en privatsak där den enskilda individen och religiösa församlingar själva får bestämma uttrycken för den egna trosuppfattningen. Kräver man att staten ska reglera religionen och ta parti för en mer restriktiv trosuppfattning hotar man inte endast sekulära och liberala muslimers uttolkning av religionen – samt en välkommen reformering av densamma – då hotar man i grunden samma religionsfrihet som man avser att försvara och sågar av den gren man själv sitter på.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s