När ska Sverige börja försvara sina egna värderingar?

Det är intressant hur Sverige spelar en avgörande roll i förhållande till förtryckande stater och tar emot 100.000-tals nya invandrare varje år genom att vi är ett solidarisk land med ett solidariskt folk. Det är högst intressant att samma solidariska och humanistiska värderingar vänds emot det svenska samhället när bristen på bostäder och jobb resulterar i ett integrationspolitiskt fiasko.

Är det möjligen så att verkligheten sätter stopp eller är vi rasister i sann mening genom en slags blodskuld när vi inte kan erbjuda vad verkligheten sätter stopp för? Är det egentligen inte så att mottagandet av 1.1 miljoner invandrare sedan millenniumskiftet har brukat upp bostadsreserven?

Måste vi starta upp ett nytt Milljonprogram i form av bostadsbyggande för att tillfredsställa samma invandringspolitik som vi är vana vid sedan 15 år tillbaka? Och måste samma bostäder fylla människor som enligt regeringens egen utredning tar åtta år i genomsnitt för att komma i arbete?

Är den politiska mångkulturalismen en sådan överordnad ideologi att vi blundar för nackdelarna med en ohämmad invandring som i praktiken är en fri invandring? Är det verkligen så illa att debattklimatet i Sverige har strypts så hårt att svenska värderingar i form av jämställdhet mellan könen inte får en självklar röst?

I Sverige har vi en tradition av religionskritik. Det har dock utarmats under senare år i takt med en muslimsk invandring. Men samma religionskritik som har befriat människan har idag blivit ett incitament för att begränsa samma människa.

När identitetspolitiken en gång förklarades som rasistisk har den idag kommit tillbaka med full kraft. Där finns inga nyanser. Verkligheten målas i svartvitt. Där blir den mest konstruktiva kraften som föreslår lösningar snarare ett hot och inte en tillgång. Där blir inte upplysningens vänner som förespråkar likhet inför lagen en belöning, utan en belastning.

När den allmänna attityden är att människor ska särbehandlas utifrån kön, etnicitet och religiös tillhörighet kommer det demokratiska samhället att rämna som bygger på motsatsen. När religiösa grupper kräver särlagstiftning försvinner yttrandefriheten som bygger på att blasfemilagar inte hör hemma i samma demokrati.

När samma framgångssaga som har byggt det svenska samhället i form av jämställdhet och rationellt beslutsfattande inte längre får näring och support degenereras samhället. Då förflyttas vi åtskilliga år tillbaka på människan långa väg till det vi kallar för civilisation.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s