Vinklingen sätter dagordningen

Samhällsdebatten formas av journalisternas personliga övertygelser. Den subjektiva världsbilden sätter agendan för urvalet av exempelvis reportage, debattartiklar och recensioner.

I Sverige beskylls ofta journalister för en vänsterpolitisk agenda i sin nyhetsrapportering. Professor Kent Asp vid Göteborgs universitet har i sin bok Svenska journalister 1989 – 2011 undersökt journalisternas politiska hemvist. Den påvisade att två tredjedelar av journalistkåren röstade på det röd-gröna blocket och i synnerhet på partierna till vänster om socialdemokratin.

Public service media som SVT och SR hade en ännu större förskjutning åt vänster. Journalistkåren tycks gå i otakt med allmänheten på ett flagrant sätt. I Norge är läget detsamma som i Sverige. Där visade en motsvarande kartläggning i mediaundersökelsen 2013 att journalisternas sympatier för blocken inte skiljer sig från de svenska.

I den norska undersökningen svarade 60 % av journalisterna att deras politiska syn avspeglades i deras arbete. Bland stortingspolitikerna svarade på samma sätt 71% att journalisterna sätter den politiska dagordningen i landet. Endast 5% av journalisterna hade förtroende för webben samtidigt som 11% av befolkningen hade det generellt.

Journalistens främsta uppdrag är att granska makten och ge en rättvis bild av världen i sin nyhetsrapportering. Därmed blir det naturligt att de tar parti för svaga grupper och enskilda individer när de kommer i konflikt med olika myndigheter, företag och beslutsfattare. På så sätt är en solidarisk livssyn med ett utpräglat rättvisetänkande av godo och en förutsättning för journalistiskt skrivande.

Problemet uppstår först när journalisterna låter sin politiska övertygelse styra vinklingen av politiska fält som klimatpolitiken, Nato-frågan och energipolitiken. Samtidigt som folk i allmänhet har en positiv syn på exempelvis kärnkraft är journalisterna betydligt mer skeptiska. Där MP fick drygt 7% av rösterna i riksdagsvalet är det 41% av journalisterna som sympatiserar med dem.

Man frestas att spekulera i om allmänhetens stora misstro mot journalistkåren har ett sammanhang med detta förhållande. Väljer man att belysa viktiga nyheter och samhällsfrågor ur ett visst politiskt perspektiv, som inte återspeglar världsbilden hos allmänheten i stort, kan det vara lätt att istället söka information på nätet.

När traditionella media vinklar sitt budskap i en viss riktning är risken stor att webbmedia vinklar den åt rakt motsatt håll. På så sätt får vi en polariserad och destruktiv debatt där pendeln svänger mellan två ytterligheter. Människor med motsatta världsbilder kommer aldrig att förstå varandra. I ett sådant debattklimat försvinner den nyanserade och mångsidiga förklaringsmodellen som är nödvändig för att ta itu med samhällsproblemen och för att ge en rättvis bild av världen.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vinklingen sätter dagordningen

  1. Trisse skriver:

    ”när journalisterna låter sin politiska övertygelse styra vinklingen av politiska fält som klimatpolitiken, Nato-frågan och energipolitiken. ” …ELEFANTEN I RUMMET då???

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s