Homosexualitet är inte ett moraliskt vägval

I en debattartikel i Expressen den 29/2 ifrågasätter artikelförfattarna Paulina Neuding och Jacob Mchangama den svenska lagstiftningen angående hets mot homosexuella. Argumentet som framförs är att homosexualitet är en livsstilsfråga av moralisk karaktär där inte staten kan vara smakdomare. I sin artikel visar de till fem medlemmar i den högerextrema organisationen Nationell Ungdom vilka delade ut flygblad på en svensk gymnasieskola. Budskapet var att homosexualitet var en ”avvikande sexuell böjelse” med en ”moraliskt nedbrytande effekt på folkkroppen” vilket orsakade HIV/AIDS. Vidare påstods att en ”homosexuell lobby” arbetar för att legalisera pedofili.

De fem männen dömdes sålunda för hets mot folkgrupp i Högsta domstolen vilket sedan överklagades till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Artikelförfattarna visar också till att Sverige sedemera friades av Europadomstolen där den svenska lagstiftningen angående hets mot homosexuella upprättshölls.

Problemet med artikelförfattarnas resonemang är dock att de drar sina slutsatser på felaktigt grundlag när de exempelvis påstår att homosexualitet är ett moraliskt ställningstagande och inte en egenskap. Homosexuella har existerat i alla tider och kulturer helt oberoende av majoritetssamhällets toleransnivå gentemot sexuella minoriteter. De utgör alltså en naturlig del av samhället helt oavsett social status. Homosexualitet är sålunda en mänsklig egenskap utan en moralisk dimension, i likhet med frågeställningen om vi föredrar fågel eller fisk på matbordet.

Artikelförfattarnas synsätt bidrar endast till att underminera homosexuellas rättigheter när de reducerar människors sexualitet till en moralfråga. Det är ett synsätt som ger näring åt en religiös sexualneurotisk moralsyn där människors naturliga drifter underställs vidskepliga och totalitära sanningsanspråk. Det befäster en övertro på att homosexuella via tvivelaktiga metoder kan omvändas till heterosexuella, på samma sätt som troende människor konverterar till en annan religion.

Det är ett synsätt som sanktionerar en intolerant hållning gentemot homosexuella där incitament skapas för regimer med en inflytelserik ortodox eller katolsk kyrka i exempelvis Ryssland och Östeuropa för att intensifiera förtrycket mot homosexuella när de kan antas vara ett resultat av ett medvetet och frivilligt ställningstagande, och inte en medfödd egenskap. Hetslagstiftningen omfattar ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse och sexuell läggning, där samtliga kategorier tar avstamp i medfödda egenskaper, med undantag för kategorien ”trosbekännelse” som snarare utgår ifrån en personlig trosuppfattning.

Den grundläggande principen är dock att lagen ska beskydda minoritetsgrupper från majoritetssamhällets eventuella förtryck för att förhindra ett nytt Holocaust. Ser man till utvecklingen i exempelvis Ungern förstår man snart att hetslagstiftningen kanske är högst befogad och nödvändig för att inte historien ska upprepa sig. Detta handlar sålunda inte om moral som artikelförfattarna påstår, utan om olika minoritetsgruppers självklara krav på en lagstiftning som skyddar människor från ett strukturellt förtryck endast på grundval av deras medfödda egenskaper. Någons frihet får aldrig leda till andras ofrihet. I den sekulära lagstiftningen måste därför gränsen för yttrandefriheten gå vid förtal av individer samt hets mot folkgrupp.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s