Den demokratiska diktaturen

Sverige har genom en toppstyrd politik genomgått ett moraliskt paradigmskifte. Från att ha varit ett individbaserat samhälle med individen som minsta gemensamma nämnare tar det nya godhetsparadigmet istället utgångspunkt i gruppen, religionen, kulturen och etniciteten. Vi har alltså gått ifrån att tillförsäkra alla medborgare lika fri- och rättigheter oavsett kön, etnicitet och religiösa övertygelser till att sanktionera en politik där medborgarna ska särbehandlas av samma orsak. Det är förstås ett reaktionärt synsätt som ultimativt kommer att föra oss tillbaka till det gamla feodalsamhället.

Men med sin missriktade välvilja för att få alla nya invandrare att trivas i sitt nya hemland sjunger media och politiker i en kör och drar sig inte för att demonisera sina egna medborgare i den mån de protesterar mot politiken till sina egna folkvalda representanter. I samma anda tillåts heltäckande klädsel i våra skolor, könsstympning av småpojkar samt religiösa huvudbonader till polisuniformen. Iden om det sekulära samhället och individuella fri- och rättigheter får här vika för ett renodlat stam- och klantänkande. Även skattepolitiken behöver förändras för att motivera människor att arbeta som kommer ifrån länder där knappast någon betalar skatt överhuvudtaget. Därmed föreslås skattefria zoner i invandrartäta områden för att avhjälpa problemet.

Identitetspolitiken har sålunda tagit ett stryptag på Sverige och den som får betala notan blir samma människor som utmålas som främlingsfientliga rasister när de endast påpekar de uppenbara bristerna och orättvisorna. Mångkulturalismen har utropats till norm och den nya människan ska skapas. I likhet med alla totalitära ideologier sker det med en kriminalisering av ordet, inte handlingar, där tanke- och åsiktspoliser uppträder i statlig regi. Liksom den marxistiska synen på proletariatets diktatur utgår man också här ifrån att människor kan offras på mångkulturalismens altare under en ospecificerad övergångsperiod. Ändamålet får helga medlen där våld sanktioneras från högsta ort.

I ett land av trygghetsnarkomaner behövs inga omskolningsläger eller sinnessjukhus för att leda folket in på den enda rätta vägen. Det räcker med hot om arbetsförbud och facklig avstängning. Det räcker med att marginalisera fritänkande skribenter genom att refusera deras artiklar i media och att bojkotta obekväma konstnärer vid offentliga utställningar. Medlen är annorlunda men målet är detsamma – att skapa den nya människan. Med en straffpedagogik på kollektiv basis kommer snart alla att rätta in sig i ledet.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Den demokratiska diktaturen

  1. Fredde skriver:

    Det kostar på att leva i en öppen och modern demokrati ibland, men att anpassa sig och acceptera ett majoritetsbeslut är en mycket mycket liten uppoffring och helt klart värt det lilla besväret.

    Även om det kan vara extra påfrestande för de som gärna hittar på dåliga bortförklaringar till sina egna misslyckade val.

  2. Jag hoppas inte det är mig du tänker på när du diskuterar misslyckade val. En person som är ekonomisk oberoende och bor bor med havsutsikt vid franska rivieran brukar annars må ganska bra. Möjligen är det samma förhållande som gör att man som svensk vågar uttrycka sina egna genuina meningar?!

  3. Nilsson skriver:

    re Fredde! Det blir alltid lite pinsamt när man inte kan argumentera i sak utan måste gå till taffliga personangrepp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s