Den svenska modellen

I veckan har vi återigen fått höra att Migrationsverket vägrar att sända tillbaka flyktingar till Grekland eftersom de inte uppfyller kravet på rättssäkerhet. Tidigare har också exempelvis Italien och Malta varit på tapeten. Med samma tro på sin egen förträfflighet har vi även fått lära oss att Danmark och resten av Sydeuropa är rasistiskt. Tyskland bör väl numera också kvalificera till den kategorin efter att Lars Hedegaard – den danska Muhammedtecknaren – nyligen hedrades med den tyska pressens mediepris, M100, som delades ut av förbundskansler Angela Merkel, där motiveringen för priset var hans ”obändiga engagemang för press- och åsiktsfrihet och för hans mod i försvaret av dessa demokratiska värderingar trots hot om död och våld”.

Förutom att Sverige tydligen har fått en gudabenådad förmåga att bedöma halten av vår rasistiska omvärld vänds också blickarna inåt. Skåne, som ligger närmast Danmark, tycks i media vara lika lättsmittat som alpländerna. Det utvalda folket accepterar inte att någon stör den allmänna ordningen utan att TV4 tar dem i örat med hjälp av Lena Sundström. För någon som – i likhet med mig själv – bor utomlands tycks den svenska statliga åsiktsmaskinen ha ett starkt grepp om sina medborgares meningar. Det måste dock skära i hjärtat på alla dem som anstränger sig för att bibehålla ett uns av intellektuell hederlighet, principfasthet och karaktärsstyrka. Deras enda möjlighet att undgå medias och politikernas ideologiska likriktning med sitt åsiktsförtryck är självcensur, och för de som ändå vågar tala utifrån sitt eget samvetes röst återstår endast ett tigande avståndstagande efter att ha fråntagits all heder tillsammans med sitt levebröd.

Men Sverige är knappast paradiset på jorden även om förutsättningarna fortfarande finns i form av entreprenörsanda och en högteknologisk industri. Den tiden är nämligen förbi när vi kunde kosta på oss oprövade samhällsexperiment efter andra världskrigets glada dagar. Dagens Sverige är i själva verket ett ekonomiskt och åsiktsmässigt U-land jämfört med sina skandinaviska grannländer – dit många resursstarka individer också flyr för att skapa sig en bättre framtid. Sveriges inslagna väg med sina eviga fördömanden av västvärlden kunde med fördel istället ha riktats mot den delen av världen som orsakar det lidande som Sverige har påtagit sig ansvaret för att lösa med hjälp av skattebetalarnas surt förvärvade pengar. EU-ländernas respekt för Sverige kommer knappast att öka i framtiden – det förtroendekapitalet är redan förbrukat – men ett eventuellt utträde ur den Europeiska gemenskapen kommer med all säkerhet att välkomnas med en storslagen och enhällig inbjudan till de 57 muslimska OIC-länderna.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den svenska modellen

  1. Josef Boberg skriver:

    Kul att flera än jag försöker beskriva den svenska modellen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s