Journalisternas ideologiska vinkling

Västdemokratierna har ett inbyggt system för att komma tillrätta med egna brister. Den utgår ifrån Montesquieus maktdelningslära som delar in makten i tre delar: Den verkställande makten – regeringen, den lagstiftande makten – riksdagen, samt den dömande makten – domstolarna. Dessa instanser måste sinsemellan vara oberoende av varandra för att undgå despotism och diktatoriska styresskick. Yttrandefrihet och fri åsiktsbildning bäddar vidare för att missförhållanden och orättvisor blir belysta och korrigerade. Därför brukar man också benämna oberoende och fria media för den fjärde statsmakten med uppgift att bevaka maktens institutioner. Den självkritik som följer i spåren av ett öppet och fritt samhälle är alltså av godo och samhällsnyttig. Men vad händer om journalisterna belyser makten utifrån sin egen ideologiska övertygelse?

Svaret på den frågan är högst relevant för att kunna utreda om medias bevakning av makten verkligen representerar folkviljan. Den senaste kartläggningen av journalisternas politiska hemvist – som gjordes 2005 av Professor Kent Asp – påvisar dock betydande skevheter. Två tredjedelar av journalistkåren sympatiserar där med det rödgröna blocket med en överväldigande majoritet för partierna till vänster om socialdemokratin. Bland journalister i mellanchefsåldern, 45-54 år, är övervikten ännu större: 72 procent rödgröna och 27 procent borgerliga. Motsvarande övervikt finns också inom TV & Radio samt public service. Det är alltså frågan om en alarmerande övervikt för en ideologi som inte återspeglar folkviljan i allmänhet.

Därav kan man dra slutsatsen att medias analys av nationella och internationella händelser inte överensstämmer med folkmajoritetens världsbild. Det är också det som skiljer bloggosfären från det etablerade media där vanliga människor istället kan nå ut till omvärlden med sina egna meningar. Det är dessutom samma media som har skapat en skamvrå för alla som önskar att Sverige ska gå med i Nato – en militärallians som försvarar den västliga kultursfären. Likaså för den majoritet som önskar en fortsatt militär närvaro i Afghanistan för att kunna bygga upp ett demokratiskt land, samt för alla som hyser uppfattningen att upplysningstanken är värd att försvara framför andra idesystem.

Samma media försöker också med sin vänsterinfluerade kulturrelativism övertyga folket att det inte finns några universella värden och att västvärldens demokratiska styreskick därför kan likställas med Kubas diktatur och Irans präststyrda teokrati. Där bedöms inte olika styresskick utifrån deras legitimitet utan hur många som lever i dem efter devisen att 1.5 Miljarder muslimer inte kan ha fel, lika lite som alla andra som lever under auktoritära ideologier och förtryckande regimer. Att västvärldens liberala och sekulariserade samhällen egentligen har uppkommit som en konsekvens av fri åsiktsbildning – och de andra genom en påtvingad ideologi – blir därmed helt irrelevant i ögonen på den vänstervridna journalistkåren. 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Journalisternas ideologiska vinkling

  1. Lennart Hjorth skriver:

    Förvisso visar Kent Asps kartläggning att en majoritet av journalistkåren sympatiserar med något av de rödgröna partierna med oväntat stor andel för MP om jag minns rätt. Men visar den att journalisterna på något sätt låtit dessa sympatier påverka deras yrkesutövning? Det måste vara det enda väsentliga, resten är en privatsak.

  2. Lennart Hjort
    Journalister bearbetar och analyserar ett material för publicering. Personligen har jag då svårt att se att deras egen världsbild inte spelar någon roll i utvärderingen.

    Men i Hans Bergströms artikel i DN: ”Världsbilden avgör vinklingen” skriver han: ”I en nyligen utgiven skrift, Politik och nyhetsjournalistik, påminner denna tidnings debattredaktör, Mats Bergstrand, om en experimentell studie utförd av medieforskarna Thomas E Patterson och Wolfgang Donsbach. Med hjälp av riktiga nyhetshändelser bad forskarna ett urval journalister att fatta ett antal nyhetsbeslut. Händelserna rörde skatter, miljöföroreningar, fängelser och tredje världens skulder. Nyhetsbesluten gällde sådant som rubriksättning, nyhetsvinkling och bildval. I 82 procent av fallen valde journalisterna den lösning, av flera tänkbara, som överensstämde med deras egen politiska uppfattning.”

  3. Katarina skriver:

    Hej Christer.
    Jag kan bekräfta vad du säger. När jag gick på journalisthögskolan för ett antal år sedan och vi gjorde egna tidningar var klasskompisarnas faktakoll oftast inställd på att söka bekräftelse för sin tes. Med kanske 80 procent i klassen – kanske underdriver – med klar ideologi till vänster, och en vilja att förändra världen mot ett mer vänsterinriktat samhälle blev nyhetsvärderingen därefter. Jag sparade de där tidningarna och kollade på dem för ett par år sen. Aftonbladet är rena högerblaskan i jämförelse.
    Men givetvis blev det bättre under utbildningen och opartiskhet var något alla värnade om i sak. Dock var problembeskrivningen ideologisk vinklad. Så även mycket av den ”fria” litteraturen vi fick läsa.
    Överlag tycker jag dock att problemet i dag i den svenska mediebevakningen snarare är att den är så mainstream. Inga spännande nya vinklar, inga fördjupningar som kunde lyfta frågor till nya nivåer. Det ligger i tiden i att vara först och haka på. Alla redaktioner jagar samma knäck.
    Sedan, gällande Kent Asps kartläggning om Mona Sahlin så bekräftar den vad jag redan visste. Också föga smickrande för kåren.
    Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s