Retorikens tveeggade svärd

I nästan 2500 år har människan insett värdet av det skrivna och talade ordet. Det kan användas i pedagogiskt syfte för att förtydliga och åskådliggöra reella sakförhållanden men också för att förvränga och dölja detsamma. Retoriken har använts av allt ifrån liberala humanister i avsikt att frigöra människan till despotens och tyrannens egoistiska och människovidriga syften. Från början utvecklades också den klassiska retoriken för att genomskåda den verkliga agendan bakom diktatorernas fagra tal och hade ett hedervärt syfte. Men på samma sätt som atomkraften kan den utnyttjas till såväl fredliga eller krigiska ändamål,  och för konstruktiva eller destruktiva ting.

Vänsterrörelsen har också förstått att använda sig av ordet för att det ska överensstämma med den egna världsbilden och därför skapat ogiltiga begreppsbildningar som ’löneslav’ eller ’yttrandefrihetsfundamentalist’. Genom att bilda sådana motsatspar önskar de att frammana en bild av det fria ordet som lika problematiskt som de heliga texternas dogmer, och att likställa lönearbetaren med antikens slavar. Orsaken är förstås att de själva är bokstavstrogna och sätter all sin tilltro till Marx verk – liksom nazisterna gör till Hitlers ”Mein Kampf” – och där motståndet mot fri åsiktsbildning endast är ett utslag av ett absolut sanningsanspråk som inte skiljer sig från präststyret i Iran. De som anser att de redan sitter på världens alla sanningar måste med nödvändighet betrakta yttrandefriheten som överflödig och potentiellt farlig.

Och när de talar om västvärldens krigföring i Afghanistan som ett uttryck för imperialism och nykolonialism – ett krig som i grunden syftar till demokrati och självständighet – har de övertagit språkbruket till Marx vars förlegade världsbild är överordnad intellektuell hederlighet och empiriska fakta. Där tjänar det egentillverkade begreppet ’bombhögern’ endast till att associera all västerländsk krigföring i tredje världen med utsugning och förtryck, samtidigt som islamister och revolutionära kommunister upphöjs till frihetskämpar med legitima maktanspråk. I deras värld börjar och slutar all filosofi med Marx och borta är upplysningens valspråk i form av Kant när han skrev: ” Sapere Aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd.”

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s