De mänskliga rättigheterna

Efter det andra världskrigets fruktansvärda övergrepp fanns det ett stort behov av att inom ramen för FN stifta ett regelverk för mänskliga rättigheter som alla medlemsländer skulle förbinda sig att följa. I stort sett handlade det om rätten till demokrati, jämlikhet, yttrandefrihet och religionsfrihet och tog utgångspunkt i liberala idéer. Förslaget röstades igenom 1948 där endast det kommunistiska östblocket, Saudiarabien och Sydafrika föga förvånande lade ner sina röster. I början bestod FN framförallt av liberala västdemokratier men de flesta länder som har anslutit sig senare, i framförallt Afrika och Asien, har varit diktaturer och teokratier. Idag har således maktbalansen förskjutits mot andra ideologiska utgångspunkter, vilket inte minst blir tydligt i FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Detta tycks dock inte bekymra svenska politiker som av tradition förhåller sig lojala och okritiska till allt vad FN beslutar.

Följaktligen fick Libyen (!) ordförandeskapet i kommissionen 2003 i gott sällskap av andra medlemmar som bl.a. Kina, Zimbabwe, Ryssland, Saudiarabien, Pakistan, Algeriet och Syrien. Några av världens mest förtryckande diktaturer fick alltså världens förtroende att definiera begreppet ”mänskliga rättigheter” och resultatet har också blivit därefter. I ett försök att rikta söklyset bort från de egna missförhållandena har all kritik istället riktats mot Israel där de önskar att stämpla det som en rasistisk stat, och därmed en illegitim statsbildning. Detta ligger förstås helt i linje med arabstaternas ovilja att erkänna staten Israel även om det egentligen bygger på religiösa grunder. 2007 fick de också igenom en resolution mot religionskritik, vilket också sammanfaller med de 57 muslimska s.k. OIC-ländernas lagstiftning där endast religionen har rättigheter och inte individer. Att kritisera islam är alltså rasistiskt och kränkande men inte att förbjuda individens egna meningar. I deras tankevärld har endast religioner ”mänskliga rättigheter” och inte individer.

Yttrandefriheten omtalas där också som ”problematisk” eftersom religionskritik är att betrakta som religiöst betingat ”hat”?! Det ges dock inget svar på frågan vilken religion som i så fall ”hatas” mest när två olika religiösa synsätt ställs emot varandra? I en sådan värld blir det förstås också omöjligt att leva som ateist och syftar ytterst till en ideologisk likriktning och omstöpning av världens befolkning. Det kallas dock förtryck och inte frihet. Att totalitära stater försöker sprida sin egen människovidriga ideologi under FN-flagg borde inte heller förvåna någon med tanke på att det i utgångspunkten är deras intolerans för andras meningar som har gjort dem till vad de är. I sådana länder är det själva åsikterna som skyddas och inte de individer som ger uttryck för dem. Frågan som till slut infinner sig är om västdemokratierna överhuvudtaget är betjänta av att delta i en organisation som hotar själva grundvalarna för ett demokratiskt samhälle, eller om vi hellre borde gå ur FN och bilda en ny för endast demokratiska stater?

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s