I Edens lustgård

Jakten på ”rasister” och ”islamofober” tycks öka i styrka i takt med att riksdagsvalet närmar sig. Den överordnade ambitionen att inte få in SD i riksdagen prioriteras framför intellektuell hederlighet och objektiv nyhetsrapportering. Vänstermedia slår urskillningslöst omkring sig mot allt som luktar främlingsfientligt utan att skilja på liberaler, fritänkare och neokonservativa Sverigedemokrater. Men deras starka engagemang för den egna saken förhindrar dem från att se smolket i egna ögat. Hämningslöst buntar de ihop alla danskar, fransmän, belgare, schweizare och italienare etc. till ett rasistiskt kollektiv med en främlingsfientlig agenda. ”Islamofobi” jämställs med antisemitism utan att klargöra distinktionen mellan begreppen. Allting är målat i svartvitt och reflekterande människor med ett nyanserat synsätt göre sig icke besvär.

I deras trångsynta värld blir den nyfascistiska politiken i Ungern synonymt med Frankrikes konsekventa försvar av republiken, ett försvar som de själva har gett upp i förhållande till vår egen sekulära demokrati. Respekten för individens okränkbarhet har ersatts med ett dyrkande av islam, och den egna ideologin, där profeten Muhammed numera inte kan skymfas utan att människor gör sig skyldig till blasfemi. Borta är den samhälls- och idékritik som utgör en så väsentlig del av journalistiken för att dölja problemen i våra egna förorter, vilka ökar i takt med utropandet av det mångkulturella samhället. Mediaetablissemanget – mångkulturens högborg – har idag egna politiska ambitioner och ve den som står emot. Med järnhand kuvas politiker och opponenter som förespråkar alternativa världsbilder, och hängs ut på löpsedelns skampåle om de inte genast biktar sig offentligt framför det mångkulturella samhällets altare, där de annars offras skoningslöst inför allas ögon som ett avskräckande exempel.

Den nya världsordningen kräver människooffer och ingenting är oumbärligt. Kriminella gäng, våldsverkare och ligister tillåts härja fritt och beskyddas från omvärldens granskande blickar i den mån de avslöjar bristerna i mångkulturens förlovade land. Världssamvetet har upphöjts till norm och Sverige har utvalts av en högre makt för att axla ansvaret och visa vägen för resten av sin missledda och rasistiska omvärld. Den postkoloniala och kulturrelativiska ideologin kräver total underkastelse och lydnad där vi som goda samhällsmedborgare förväntas ställa upp i sann altruistisk anda. Målet helgar medlen och all opposition avfärdas utan vidare förklaring. Men när slaget är över och kampen vunnen har de kanske nått nirvana – det utopiska samhället på andra sidan – där alla samstämmigt kan sjunga sin lovsång över den nya lyckliga människan som i harmoni och fredlig samexistens lugnt kan promenera bland lejon och vilda djur i Edens lustgård.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I Edens lustgård

  1. Anders skriver:

    ”Borta är den samhälls- och idékritik som utgör en så väsentlig del av journalistiken för att dölja problemen i våra egna förorter, vilka ökar i takt med utropandet av det mångkulturella samhället. Mediaetablissemanget – mångkulturens högborg – har idag egna politiska ambitioner och ve den som står emot.”

    —–

    När anser du, att majoriteten av svenska journalister hade någon annan prioritering än att dölja de negativa konsekvenserna av den svenska unika invandringspolitiken?

    I Diskrimineringsutredningen 1985 skriver Ylva Brune gillande om ”Journalisten som verklighetens dramaturg”. De flesta journalister som hon citerar anser, att massmedierna bör ”styra debatten” och avstå från att förmedla nyheter som kan ”skada flyktingarna”.

  2. Anders
    Jag tror att tidningsjournalister alltid har varit omgärdad av vissa restriktioner. Kungahuset och monarkin är ett annat exempel. Den självcensur i integrations- och invandringsfrågor – som du själv mycket riktigt påpekar – började säkert tidigare, men då var det säkert ingen som anade att den skulle komma att upphöjas till allmän lag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s