Det sinnliga, det andliga och kulturrelativism

Redan i det antika Grekland föddes de två oförenliga idésystemen som präglar dagens värld. Giganternas kamp mellan Platon och Aristoteles, där idévärlden ställdes mot sinnevärlden och det himmelska mot det jordiska, pågår fortfarande. Demokratin, talekonsten och retoriken, logiken, arkitekturen med sina kolonnstilar, dramat, tragedin och komedin har också varit stilbildande vid uppkomsten av dagens civilisation i västvärlden. Här avgick Aristoteles och hans förnuftstänkande med segern, men i Mellanöstern härskar fortfarande Platon med sin religiösa mystik.

Athen och Alexandria var den tidens filosofiska och vetenskapliga centrum där den fria forskningen och akademikerna utmanade dåtidens religiösa och politiska system. Ångkraften utvecklades redan i det första århundradet e.Kr. men ekonomin drevs av gratis slavarbete och incitament saknades för att rationalisera produktionsflödet. När kristendomen tog över efter romarrikets fall förstördes biblioteket i Alexandria, dåtidens kunskapsbank, och all forskningsdata, vetenskap och filosofi gick förlorad för eftervärlden. Samhällets infrastruktur och institutioner slogs sönder och mörkret som sänkte sig över Europa skulle bestå i nästan 1000 år. Kvar fanns endast klosterlivet där munkarna reciterade bibeln och kontemplerade över Gud.

Det skulle dröja ända till 1200-talet innan solen gick upp över Europa igen och då i form av Thomas Aquinos som skapade en syntes mellan kristendomen och Aristoteles filosofi och logik – efter att den hade överlevt i arabvärlden och återvänt via Spanien som ingick i det muslimska kalifatet. Ungefär samtidigt försköts maktbalansen i den muslimska världen och de bokstavstrogna tog över. Men i Europa ledde upptäckten av antikens arv till renässansen på 1500-talet och upplysningstiden på 1700-talet. 1800-talet innebar dock ett bakslag för demokratirörelsen när den tyska filosofen Hegel rättfärdigade diktatoriska system i sin filosofi om den s.k.världsanden, där han hyllade historiens diktatorer och tyranner, vilket lade grunden för de fascistiska och kommunistiska diktaturer som präglade 1900-talet.

Idag är det kulturrelativism och postmodernism som präglar akademikerna och som lärs ut vid universiteten. Det är alltså på nytt en kamp mellan upplysningens universella människorättigheter och de grupprättigheter som kulturrelativisterna förespråkar. Men deras dominans i den akademiska världen har lett till kravet på ett mångkulturellt samhälle och en uppluckring av de värden som kännetecknar ett individbaserat samhälle. Det är dock ett beslut som har tagits över huvudet på medborgarna och saknar stöd på gräsrotsnivå, och i takt med de kännbara konsekvenserna av ett samhälle som sätter gruppen framför individen, och den segregation som följer i spåren, kommer eftervärldens dom att falla hård över dagens politiker och beslutsfattare.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det sinnliga, det andliga och kulturrelativism

  1. Thomas Nydahl skriver:

    Jag undrar ofta om det vi lever mitt uppe i egentligen ens är ett beslut (som tagits över våra huvuden). Är det inte istället en brist på beslut som låtit arbetskraftsinvandringens årtionden gå över i bidragsmigrationen sådan vi ser den idag? Är inte samtliga regeringar Sverige haft de senaste trettio åren i själva verket helt handlingsförlamade i detta brännheta ämne? Jag tycker mig se en gapande mun, en stirrande blick och svarslösa ansikten varje gång de kritiska frågorna ställs. Ett mantra om ”integration” upprepas så ofta att man slutar lyssna. Vill kvinnorna på Maxi, unga men klädda i Niqab, integreras i Sverige? Frågan är så korkad att jag frestas säga att svaret ger sig själva. Det har ingenting med oss att göra, utan vill skapa en egen parallell verklighet, finansierad av och beskyddad av oss. Gettot. Umma. Dar al-islam.

  2. Thomas. Du har helt rätt. Men att inte agera är i detta fallet också en form av ställningstagande.

  3. Thomas Nydahl skriver:

    Ja Christer, det är det naturligtvis. Jag menade inget annat. Den icke-politik som kunde beskrivas med orden ”allt flyter” är i högsta grad en ståndpunkt och en handling (som ser ut som en icke-handling). Vi är helt överens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s