Burka – frihet eller förtryck?

Jan Björklunds utspel om att förbjuda burka i skolan passerade inte helt obemärkt. Aftonbladet skriver att han uttrycker en populism efter dansk modell och att det finns viktigare frågor som borde dominera debatten såsom: ”de växande klyftorna, arbetslösheten, försämringarna av sjukförsäkring och a-kassa, verkliga skolproblem, miljöförstöring”. På det kan man naturligtvis replikera att bruk av burka, direkt eller indirekt, äger relevans för samtliga av dessa frågor, med undantag för miljöförstöring.

Jan Björklund är också skolminister och det bör därför inte förvåna någon om han lyfter upp problem inom sitt eget ansvarsområde där han dessutom får stöd av lärarförbundets vice ordförande Ann-Charlotte Eriksson. Men Björklunds rakryggade hållning påvisar också beröringsskräcken för ämnet där även företrädare för andra partier som i princip är eniga med honom ändå inte vågar ge sitt oreserverade stöd. Alla inser naturligtvis det absurda i att en skola som har till uppgift att fostra sina elever till självständigt tänkande individer, och med sin betoning på kunskapsinlärning, ska behöva respektera och ta hänsyn till vidskeplighet och övertro som utgör ett hinder i undervisningen. Det rimmar knappast med skolans målsättning som ett akademiskt lärosäte.

Motståndet mot ett förbud av burka visar endast hur snett samhället har hamnat. En överväldigande majoritet av de muslimska invandrarna vill inte ha den men regering och riksdag använder ändå radikala muslimska intresseföreningar som en remissinstans som av ideologiska skäl vill legitimera och saluföra den i samhällets minsta vrå. Det faktum att ett konservativt muslimskt land som Syrien nyligen har förbjudit den vid universiteten borde mana till eftertanke. Burka representerar den mest extrema formen av politisk islam och de som bär den gör det av tvingande eller ideologiska skäl. Önskar man verkligen ett jämlikt och inkluderande samhälle utan könsapartheid så blir den omöjlig att försvara.

Jag minns fortfarande bilderna från talibanväldet i Afghanistan som under 90-talet kablades ut över hela världen där vi med en blandning av vantro och förfäran bevittnade hur burkaklädda kvinnor fick ett nackskott efter ett påstått äktenskapsbrott. Det var där jag första gången såg en kvinna i burka och det var därifrån den sedan spreds till resten av den muslimska världen och Europa. Men när gick vi egentligen ifrån att betrakta den för vad det är – ett mobilt och kvinnoförnedrande fängelse – till att försvara den i termer av mänskliga rättigheter? Någonstans har vi gått vilse på vägen om vi idag kan sitta och försvara densamma i våra egna skolor. 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Burka – frihet eller förtryck?

  1. festinalente1 skriver:

    Hur stort är detta problemet? Hur många bär denna typ av klädsel? Står problemet med dessa kvinnors kläder i proportion med omfattningen av debatten och framför allt jämfört med övriga bekymmer inom skolväsendet?
    Inte kan det väl vara så att övriga problem inom skolan är så komplexa, att det blir bara jobbigt att börja rota i det?
    Problem med elever som lämnar skolan utan att kunna läsa, skriva, räkna och/eller utan fullständiga betyg är betydligt större och mer omfattande. Men för att lösa dessa bekymmer behövs stora och breda satsningar. Ökad lärartäthet, ökad skolhälsovård, samarbete med sociala myndigheter mm. Allt detta kostar resurser i både personal, utrustning och i slutändan pengar, och framför allt, det tar tid att se resultat. Något som tydligen saknas i dagens samhälle.
    Allt ska gå fort idag. Har man ont ska man ta ett piller för att snabbt bli frisk, är man överviktig ska man ta ett piller, vill man få muskler tar man ett piller för att inte tala om det ekonomiska systemet. Förr investerade man för att på ett antal år ge återbäring, nu ska helst veckorapporten visa på ökad vinst eller omsättning.
    Politiker och för all del även väljarna måste kunna ge sig till tåls.
    Stora och omfattande problem tar tid och framför allt kraft. Det är klart enklare att hitta en fråga som i och för sig är behjärtansvärd och konkret, men i mina ögon allt för liten för att lägga ner denna mängd av politisk kraft på!

  2. Festinalente1

    Du undrar hur stort problemet är, hur många som berörs och om det står i proportion till debatten?

    Jag vet faktiskt inte eftersom jag inte jobbar inom skolan. Men om du kan presentera fakta i ämnet får du gärna upplysa mig. Innan dess utgår jag ifrån att skolministern och lärarförbundet besitter större kunskaper i den saken eftersom de väljer att lyfta fram frågan. Din sista fråga antyder att vi inte behöver debattera saker och ting så länge det inte berör tillräckligt många människor?! Då menar du alltså att vi borde sluta debattera Davit Isaac som sitter fängslad i Eritrea eftersom det endast är en person, och sluta skriva om Hells Angels ljusskygga aktiviteter eftersom det endast rör sig om en högst begränsad grupp?

  3. festinalente1 skriver:

    Det handlar om uppmärksamhet och populism i många frågor idag inom den politiska debatten.
    Jag menar att ingen orkar ta tag i grundorsakerna till de större problemen, man ger sig på symptomen istället för orsaken bakom problemen.
    Inom skolan exempelvis. Man diskuterar hur utvärdering ska ske (betyg, omdömen eller ingenting alls) istället för att ta tag i det som jag anser är betydligt viktigare: läs- och skrivkunnandet.
    Det är ointressant om Kalle som inte läsa får ett IG på betyget eller ett skriftligt omdöme som säger att han inte kan läsa. Frågan är istället varför kan han inte läsa? Hur kan vi hjälpa Kalle?
    Svaret blir förmodligen inte så enkel för de inblandade. Det är stor risk att det är livet och situationen utanför skolan som också behöver åtgärdas på något sätt. Och samarbete mellan kommunernas olika arbetsområdet är inte känt för att vara det mest optimala. Dessutom har riksdagen överlämnat mycket av bestämmandet till kommunerna.

    Det handlar inte om att ignorera ”små” frågor eller att ställa olika området mot varandra.
    Men tyvärr har man i Sverige en förmåga att bara kunna driva en fråga i taget.
    En fråga som berör en liten del av skolan, borde inte få all uppmärksamhet så att andra frågor glöms bort eller får vänta till massmedia fokuserar på denna fråga. Hur behjärtansvärd den lilla frågan än är!

  4. I det aktuella fallet handlar det om att ha tydliga och transparanta lagar och regler. Redan tidigare har en rektor stöd i lagen för att neka en lärare att bära burka eller niqab. Björklund anser att lagstiftningen också ska stödja rektorns rätt att neka elever samma heltäckande klädesplagg. Utgångspunkten för lagförslaget är en anmälan till DO där en kvinna nekades utbildning vid en barnskötarutbildning i Tensta iklädd niqab och där den har vilat en längre tid eftersom lagstiftningen på området är diffus. Jag ser inga problem i att ha en klar och tydlig lagstiftning.

  5. norah4you skriver:

    Det handlar inte bara om tydliga regler utan också om att Regeringsformens 1 kap 2§ om allas lika värde och att inte någon skall diskrimineras pga ålder eller funktionshandikapp av offentlig verksamhet eller utförare som arbetar i det offentligas ställe.

    Det finns många som har problem med hörseln även bland de unga. Skolans lokaler är inte gjorda för den höga volym som är där. Det finns hörselskadade även enligt den gamla beteckningen för de elever som förr kunde få gå på särskild skola men som nu precis som alla andra skall integreras i vanlig klass. Det är viktigt att alla i en klass kan se varandras ansikte och även lärarens.

    Samma gäller inom äldrevården där många äldre har svårt att höra samt även för de äldre som fått alzheimers är det viktigt att ansikten, läppars rörelser och ansiktsuttryck är fullt synliga. Allt annat är att bryta mot svensk grundlag. Det finns däremot ingen rättighet varken i grundlag eller i mänskliga rättigheter att kräva att få klä sig hur man vill var man vill arbetande med vad som helst. Det har inte med religionsfrågan att göra.

  6. norah4you
    Du har naturligtvis rätt. Det finns flera aspekter på att heltäckande klädsel i undervisningssituationer och andra sammanhang är direkt olämpligt. En hörselskadad person kan, som sagt, inte påverka sin situation till skillnad från den som frivilligt bär heltäckande klädsel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s