Israel – förbjuden frukt

Igår kunde man läsa om gränsstrider mellan Israel och Libanon. Samtidigt träffades turistorten Eilat i Israel av två raketer som tydligen avfyrades från Sinai i Egypten. Israels historia är kantat av krig. Frågan är bara vem som är den aggressiva parten? Samma dag som staten Israel utropades efter ett FN-beslut 1947 anföll samtliga arabstater i en gemensam militäraktion den nybildade staten och startade ett krig som pågick till 1949. Mirakulöst nog lyckades Israel slå tillbaka angreppet även om gränserna flyttades som en konsekvens av kriget. Jordanien annekterade vidare Västbanken och Egypten ockuperade Gaza. Dock vägrade arabstaterna att erkänna Israels existens och inga fredsavtal ingicks.

1956 var det dags igen med den s.k. Suezkrisen. Israel – som formellt sett fortfarande befann sig i krig med Egypten – slöt då upp på Englands och Frankrikes sida för att främst slå ut militanta träningsläger i det av Egypten ockuperade Gaza samt i Sinai. 1967 bröt Egypten fredsfördraget när de gick in i den demilitariserade zonen i Sinai, mobiliserade sin krigsmakt och körde ut FN’s fredsbevarande trupper. Tillsammans med bl.a. Syrien och Jordanien ingick de på nytt en militärpakt och efter att ha upprättat en blockad mot israeliska fartyg för att strypa Israel på livsviktiga varor var kriget återigen ett faktum. Det s.k. Sexdagarskriget slutade emellertid med att Israel tog kontroll över Gaza, Västbanken och Golanhöjderna och arabstaterna fick återigen erfara ett svidande nederlag.

1973 gjorde arabstaterna ett sista försök i det s.k. Oktoberkriget att besegra Israel i ett konventionellt krig men efter att ha förlorat ännu en gång bytte de taktik och skapade en olaglig kartellbildning – OPEC – för att utöva ekonomisk utpressning mot västvärlden som var helt beroende av den arabiska oljan. Också arabvärldens krigföring mot Israel skiftade karaktär och ersattes med islamistisk terrorism. Idag är det Hamas och Hizbollah som är Israels värsta fiender samt deras stödpelare Iran, och läser man exempelvis Hamas charter förstår man vad konflikten egentligen handlar om och varför den aldrig tar slut. Enligt muslimsk tro kan nämligen inget islamskt landområde övertas av ett folk som företräder en annan religion och ideologi vilket är den verkliga orsaken till att arabstaterna inte vill erkänna Israels existens.

Israel är en parlamentarisk demokrati i västerländskt snitt med yttrandefrihet och fria medier. De tillåter såväl arabiska som socialistiska, liberala och konservativa partier i parlamentet, och både arabiska och hebreiska är officiella språk. De har också en grundlag som utgår ifrån västerländska värderingar och lite gemensamt med sina muslimska grannländer. Kritiken mot Israel bygger huvudsakligen på antisemitiska argument och de som ställer större krav på Israel än vilken demokrati som helst gör sig skyldig till samma antisemitism. Det är idéer som styr världen och Israel-Palestina-konflikten handlar ytterst om ideologi. Det är en strid mellan demokrati och teokrati, mellan individuella fri- och rättigheter och religiös underkastelse, mellan en lagstiftning som utgår ifrån folket och en som utgår ifrån Gud. Det är kort sagt en kamp mellan frihet och förtryck.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s